saraelinmarie

Första magbilden, älskade plutt! ♥

Här är min mage när J låg i den i vecka 12. Det syns mer denna gång ;) haha..

Tänk att jag var 15år där!!

Jag känner att jag måste ta upp det här och undrar hur ni andra tycker/tänker om den sån här sak.

Vi säger att du har ett barn. Så gör barnet något som är bra, t.ex. plockar undan leksaker, dukar på bordet osv. Så säger du inget, du ger inte barnet beröm eller säger att han/hon har gjort något bra. För det är en sak som barnet ska kunna bara. Vad tycker ni om det? Är det rätt eller fel att inte ge sitt barn beröm bara för att det är en sak som barnet ska kunna för sin ålder?

Jag måste säga att jag retar upp mig fruktansvärt mycket på människor som inte ger sina (även andras) barn beröm när dom varit duktiga. SJÄLVKLART säger jag "Men vad duktig du är J som har städat rummet", även om det räknas som att hon ska kunna göra det för sin ålder. Jag tycker ju att hon är duktig och har gjort en bra sak. Plus att barn (egentligen alla) behöver få höra att dom är duktiga på saker och ting.

Sen finns det även vissa människor som inte tycker om belöningar (mutor kallar dom det för, för att det ska låta lite värre). Men det kan jag heller inte se något problem med, men det är ju inget som man ska göra jämt för då är det inte någon speciell sak som jag anser att det ska vara. Jag skulle ju inte säga så här "Om du slutar grina så får du godis" men där emot så skulle jag kunna ge mitt barn en leksak/godis om barnet har varit DUKTIG hos doktorn eller vad som helst.

Jag ger mitt barn beröm och jag ser på henne hur glad hon blir när hon får höra att hon är bra på saker. Det är en sak som jag aldrig kommer sluta med. Det är viktigt!

Jag vill börja det här inlägget med att Tacka för alla fina kommentarer som jag/vi fått ♥ Det är verkligen jätte kul att få alla gratulationer från er! :')

Jag tänkte berätta lite om när/hur/var vi fick reda på att vi skulle bli tvåbarnsföräldrar..
Först så gjorde jag ett test på helgen som inte visade ett dugg, bara ett stort minus! suck.. tänkte jag och vart väldigt besviken. Sen några dagar senare så gjorde jag ett test igen (fast jag egentligen visste att det skulle vara minus) men bara för att få det bekräftat.. Jag gör det jag ska och lägger testet på tvättmaskinen och pratar lite med lilla J (M är på jobbet). Sen så kollar jag på testet lite snabbt och tror inte mina ögon! Där var det, det var positivt! Jag vart väldigt chockad efter som att det bara någon dag innan visat minus. Direkt så ringde jag till M och sa att jag måste komma förbi han på jobbet och visa en sak (han trodde jag skulle visa någon tråkig räkning haha). Sen när jag kom dit så visade jag honom testet och han sa "är du gravid?" så svarade jag "Ja det ser ut som så" så sa M "skämtar du?" så började jag skratta och sa "nej verkligen inte". Sen så åkte jag vidare och så fick jag ett sms av M "Man vart ju lite chockad, jag trodde inte du skulle vara det nu". haha :) Sen trodde jag inte direkt på det där testet så jag gjorde 4 st till men sen så stoppade M mig och sa att jag inte fick göra fler ;)

Sen så har jag varit väldigt nojig och orolig så jag tjatade till mig ett tidigt ultraljud så jag fick veta att bebisen levde och att det såg bra ut och det gjorde det ju :)

Våran "stortjej" som hon själv kallar sig för.
Hon kommer alltid vara min lilla bebis Joline ♥

Mammas och Pappas Älskling

J a g  Ä l s k a r  D i g!
Always and forever

Btw så är bloggen väldigt off nu, men jag jobbar, M jobbar och vi har en galen liten knodd på 2år och 8mån (snart). Så ja jag prioriterar inte riktigt bloggen just nu. Men ja, den KOMMER igång så småning om, det lovar jag er! En ny design kommer säkerligen upp det också och piffar till det hela lite extra!